552

Jag förväntade mig inte något allvarligt. Jag förväntade mig inte kärlek eller något djup. Men jag förväntade mig att bli sedd och inte ens det blev jag. Du är just nu det värsta. Jag hatar allt och det jag hatar mest är att jag ställt upp för dig. Alltid. Och du kastar iväg mig som en docka som tappats i en lerpöl.
Jag satt och skakade, klättrade på väggarna. Var tvungen att komma ut från mitt lilla rum och trånga lägenhet. Jag gick ut. Det är mörkt men jag brydde mig inte. Jag har inte bra kondition, men som helst kan intyga det. Men jag gick så fort att jag brann. När jag kom ur synhåll och på mindre isigt underlag för fötterna sprang jag. Jag skrek och svor och sprang. JAG HATAR DIG.....JAG ÄR DUM I HUVUDET ... JAG HATAR DIG!.... sedan stannade jag och såg efter mig. Jag borde gå hem innan mamma undra vart jag tog vägen. Så jag sprang igen utan att skrika.
När jag hade kommit hem stannade jag. Jag skakade inte längre men benen darrade. Jag var inte trött, kunde gärna sprungit en kilometer till. Jag hade sprungit så mycket i ilska att jag inte ens märkt att jag blivit trött.
Bra dag och perfekt avslut på den också.... men vet du vad? Jag tänker inte få självmordstankar, för jag kan ta vara på mig själv och en sömn borde räcka för att må bra igen. Vet du varför? För jag är inte som dig.

Skola, intressen, nyheter, händelser, bal och livet

BLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHH
Har egentligen inga ord för det. Stress är ett helvete. Jag orkar inte. Och jag släpper taget om allt. Det enda jag bryr mig om just nu är teatern. Den får mig på fötter och får mig att arbeta. Jag har ingen förklaring till varför, det bara är så, för jag älskar det mer än någon annan. Vi arbetade igår med det i nästan tre timmar efter ett långt skolpass och jag kände hur jag blev piggare. Allt var bra och jag brann i hjärtat.
Jag sökte in till teaterhögskolan och nu har jag officiellt fått en plats under antagningsdagarna. Det känns underbart men samtidigt så nervöst. Har redan planerat vad som ska sägas och göras, allt. Vi får se hur det går.
Kyss och smek, söndagsstek! ;)

Allt

Jag har väldigt tråkigt idag. Har varit hemma på grund av en mega stor smärta i halsen. Så illa så man inte kan svälja. På detta har man fått feber. Sov bort den igår så idag var jag tack och lov feber-fri. Så jag får pallra mig till skolan imorgon.

Jag lovade Julia att affischen till vårat projektarbete skulle bli klart idag. Jag satte igång datorn och slappade lite. Tänkte: "Jag har ju hela dagen på mig!".... Dagens tips: Tänk aldrig så!

Jesper har krashat sin skoldator så nu blir han tvungen att använda sin privata. Detta innebär att han måste ha sin strömsladd som jag har lånat på grund av att min egna har glappat sönder. Så nu idag skulle han ha tillbaka den. Min dator har slitits sönder på batteriet så den klarar sig max 5 minuter innan den dör helt. Så jag har inte kunnat göra ett piss med projketarbetet och min dator. Sitter på pappas stationära dator nu. Har köpt ny strömsladd och hoppas den levereras snarast. Måste använda min dator. Klarar mig inte utan den!

Mobilsladden är borttappad -igen. Så om folket inte får tag i mig så vet ni varför. Försöker lösa detta otroliga problem!

Mitt klago-inlägg för idag ;)


Bara för hon är sötast <3


Som på film

Jag har inte yttrat ett ljud på jag vet inte hur länge.
Jag har ont i halsen.
Tankarna snurrar och vägra komma ut.
Gotta' gotta' be down, becuase I want it all.
Skolarbete väntar
Tolkningar förfrågas
Svar krävs och blir lämnade orörda
Vill skriva svar till er
Saker och ting förändras
Vem är jag?
Jag var snäll
Jag var glad och skrattade
Nu är jag två personer
Jag är glad
men när ingen ser finns hemligheter ni inte vill veta

Önskar bara allt kunde bli som förr igen
Fast ändå inte


Varför jag är en bitch

Personer tar kontakt med mig. Pratar med mig och ber mig att lyssna. Där ligger inte problemet. Jag ställer gärna upp för er och finns här om ni behöver min hjälp. Vill ni bara att jag ska lyssna är det lugnt. Jag nickar med och tröstar er. Men vet ni varför jag blir sur när sånna här samtal kommer upp? För ni ber mig om hjälp.

Den vanligaste frågan lyder: "Vad tycker du jag ska göra?"
Mitt svar till er: "Gör något åt det!" (plus tips och tankar till er beroende på situation)
Erat svar tillbaka: "Men jag vill inte"

.....?

Hade ni föreställt er något annat svar eller? Skulle jag sagt "Sitt i soffan, på med mjukisbyxor och tröstät!" ..? Säg inte till mig att jag är en bitch som säger till er vad som bör hända. Lyssna eller skit i att prata med mig, för jag orkar verkligen inte mer. Jag har mina egna problem att ta hand om och jag försöker verkligen ta mig igenom det. Undrar om ni gör detsamma?

God jul i efterskott! Hoppas erat år blir lyckat:)


Detta inlägg får mig att förlora läsare, eller hur? ... nja, what ever. Tror ingen läser ändå :)

Allt jag inte är

Jag skriver nog detta inlägg för att det är sent. Så jag ber om ursäkt redan innan. Jag vill skriva allt som jag känner, tycker och tänker. Men gör jag det kommer folk tycka jag är knäpp, konstig och patetisk. Så jag skriver istället det som är normalt. Det ni vill höra.

Jag mår bra! Jag har släppt tankarna ur mitt huvud. Jag går vidare med mitt liv. Jag känner mig omtyckt och omhändertagen. Jag nynnar hela tiden och ha en lust till att göra saker. Jag gör inte alls dumma saker, jag super mig inte full för nöjets skull. Jag hittar inte första bästa killen och har roligt... Jag är förståndig och träffar kompisar och skrattar. Jag duschar bara en gång per dag, för det räcker. Jag behöver inte spola bort sproblemen. Hjärtat är fyllt med värme och jag mår bra!

......

Ni tror på det alltså? Jo, ett leende kommer man långt med vet ni ;) glöm aldrig det


Smidigt Frodo....

Jag har suttit framför skärmen ett bra tag. Vet inte vad jag ska skriva. Tänkte skriva något omoget... Men jag ska inte göra det. För varken du eller jag förtjänar det. Vad kan jag säga? Jag lever mitt liv. Och du ditt. Det finns inga regler längre. Men jag vet att det finns moral, och jag bröt mot den. Omedvetet. Förlåt. Och jag vet att du inte lyssnar på det. Men det är det enda jag kan säga och jag säger det som ett svar till dig. Förlåt. Allt kunde gått smidigare. Hade jag sett dig hade jag betett mig på ett annat sätt, för jag vet att du förtjänar det. Du har hört mina ord. Jag har hört dina... Uppklarar säkert inte saker. Men detta kändes bättre att skriva än vad jag egentligen hade i tankarna. Förlåt

RSS 2.0