ChockladSpindeln

Har egentligen inga ord för det. Stress är ett helvete. Jag orkar inte. Och jag släpper taget om allt. Det enda jag bryr mig om just nu är teatern. Den får mig på fötter och får mig att arbeta. Jag har ingen förklaring till varför, det bara är så, för jag älskar det mer än någon annan. Vi arbetade igår med det i nästan tre timmar efter ett långt skolpass och jag kände hur jag blev piggare. Allt var bra och jag brann i hjärtat.

Jag sökte in till teaterhögskolan och nu har jag officiellt fått en plats under antagningsdagarna. Det känns underbart men samtidigt så nervöst. Har redan planerat vad som ska sägas och göras, allt. Vi får se hur det går.

Kyss och smek, söndagsstek! ;)