Dooshbags
Jag är en hemsk människa och svär på att jag kommer födas som en toalettborste i mitt nästa liv. Vad jag gjort tänker jag inte nämna. Vill ju fortfarande att ni ska älska mig och min blogg. Lite i alla fall.
Jag ska dra en synonym vi alla känner till -Twilight. Bella vill ha sin Edward, Vampyren. Alla tjejer vill ha sin vampyr. Vampyren som vill beskydda henne, göra allt för henne, skämma bort henne, dö för henne. Jag är en av de tjejerna.
Men Dean Winchester har ett citat som följer: "These aren't vampires, these are dooshbags". Och han har helt rätt.
Jag blir inte ihop med någon om jag inte är säker. Jag hittar inte någon att satsa på om jag inte är hundra på det. Och det är just det. Det finns bara en jag givit mitt hjärta till helt. Nu har jag äntligen fått tillbaka det, med lite problem och hjälp på vägen. Dessa problem har jag inte hanterat bra och jag är ytlig och barnslig. Folk skrattar och tycker det är charmigt. Men hur kan ett krossat hjärta vara charmigt?
Jag behövde någon att sikta in mig på. En person som såg mig för den jag var och inget annat. Inget gulligt ansikte och ingen "sexig" kropp. Att han såg mig. Tror jag hittade honom. Eller att han hittade mig, jag är inte säker. Inget hände och kommer nog inte hända för att jag är en idiot. Jag har gjort det ganska klart att jag inte är söt och oskyldig längre. Vem skulle vara intresserad av det?
Märker att bloggen nästan blivit en dagbok istället för en blogg. Hoppas ni inte har något emot det och hoppas inte jag ångrar mina ord.
Jag ska dra en synonym vi alla känner till -Twilight. Bella vill ha sin Edward, Vampyren. Alla tjejer vill ha sin vampyr. Vampyren som vill beskydda henne, göra allt för henne, skämma bort henne, dö för henne. Jag är en av de tjejerna.
Men Dean Winchester har ett citat som följer: "These aren't vampires, these are dooshbags". Och han har helt rätt.
Jag blir inte ihop med någon om jag inte är säker. Jag hittar inte någon att satsa på om jag inte är hundra på det. Och det är just det. Det finns bara en jag givit mitt hjärta till helt. Nu har jag äntligen fått tillbaka det, med lite problem och hjälp på vägen. Dessa problem har jag inte hanterat bra och jag är ytlig och barnslig. Folk skrattar och tycker det är charmigt. Men hur kan ett krossat hjärta vara charmigt?
Jag behövde någon att sikta in mig på. En person som såg mig för den jag var och inget annat. Inget gulligt ansikte och ingen "sexig" kropp. Att han såg mig. Tror jag hittade honom. Eller att han hittade mig, jag är inte säker. Inget hände och kommer nog inte hända för att jag är en idiot. Jag har gjort det ganska klart att jag inte är söt och oskyldig längre. Vem skulle vara intresserad av det?
Märker att bloggen nästan blivit en dagbok istället för en blogg. Hoppas ni inte har något emot det och hoppas inte jag ångrar mina ord.
Kommentarer
Trackback
