Dumma Framtid!
Börjar bli trött på att söka jobb! Alla bara säger nej eller så är de upptagna redan. Ska testa imorgon igen och sedan också gå till arbetsförmedlingen innan nästa vecka är slut. Alla jobb kan väl inte vara slut? Det måste väl finnas något kvar? Jag vet att jag får skylla mig själv när jag är såhär sent ute, men känner att jag måste försöka. Det enda jag levt på är tidnings-försljning. Kan ju inte hålla på med det här i rästen av mitt liv. Måste hitta något jobb snart! Men har ju inget jag vill göra. Inget som är risk-fritt i alla fall. Pengar tjänar man nog inte så bra på skådespel eller konst, om man inte slår igenom. Någon gång hade jag tänkt slå mig igenom verklighetsbubblan och visa mig för världen, men vet inte riktigt när det kulle inträffa. Jag har nästan inga fobier, alla har ju någon, men jag är ganska fri från det. Men det jag är mest rädd för är framtiden. Den är ju så otorligt oförutsäg bar och kan ta de mest oväntade vändningarna på både gott och ont. Det skrämmer mig en aning.
Att leta efter sommarjobb nu är precis som i Ice Age 1 då alla fåglar och övriga djur slåss om de tre melonerna. Känns som att det inte kommer bli lätt. Vi får se.
P.s. Alla känslor för honom är borta, tack och lov. Senast jag skrev var jag trött och hög på socker antar jag.
