ChockladSpindeln

Idag har der blivit teater-resa till Göteborg under hela dagen tillsammans med alla teater-klasser. Väldigt intressant, kul och olik dag.

Det började med att vi åkte beställd buss i en timma. Jag sov med Julias Ipod-musik i öronen, så var inte mer uppmärksam då. När vi kommer fram får vi se en pjäs kallad "M.V.H 118 100". Till skillnad från andra pjäser vi blivit medsläpade på så var denna bra. Den fick mig att fånga intresse och det fanns ett lagom djup i den, utan att behöva bli alltför obegriplig.

Sedan var det rast i 3,5-4 timmars håltimme innan vi skulle få se nästa föreställning som skulle hålla på i ca 3,5 timmar. Under den tiden fick jag köpt mig löspiercing och sedan ätit och blivit förälskad i Shock åter igen. Men fick många positiva kommentarer över löspiercingen. Hoppas det var ärliga kommentarer (vilket jag tror det var såklart) för jag vill så gärna pierca mig i underläppen!

Sedan såg vi den andra föreställningen, den var underhållande. Inte för djup med mycke text. I början höll jag på att somna, men efter första halvtimmen blev den intressant och började slänga in roliga komik-repliker och fick mig att på något konstigt sätt fastna för den. Det var ju inte gudomligt och WOW, men bra var den.

Trodde detta inlägg skulle blivit längre.... Tror jag börjar gilla någon och det är jättejobbigt. Okej, nu låter jag konstig, men det är (som alla andra fall) komplicerat. Men det känns som är för komplicerat för att äns ta upp eller erkänna. Jag har känt denna kille länge.... Och jag har börjat tänka otroligt mycket. Bollat tanakr fram och tillbaka. Undrat om jag var kär i en känsla mer än vad jag gillade honom. Och jag är inte helt säker än, men idag hade jag nästan konstant tankar som snurrade runt i huvudet och slutsatsen blev alltid på det na eller andra sättet att det var fel. Att det borde vara fel. Jag vet inte om det var för att jag var trött, men i slutet av dagen kände jag hur jag faktiskt börjar känna något. För första gången på fyra år bultade mitt hjärta snabbare igen. Och jag är så rädd för att allt ska flyga åt pipsvängen ifall jag gör något dumt. Om det händer något. Jag menar, har ni någonsin varit ihop med någon det inte tagit slut med?? Såklart kommer det ta slut förr eller senare om det nu skulle bli något alls och sedan kommer man säkert aldrig prata med varandra igen. Jag menar, är det verkligen vad jag vill?.... suck. Jag är bara så trött på att tänka. Men det är det vettiga att göra nu. Men jag kanske bara är trött och vaknar upp nästa morgon och alla tankar och känslor är borta, eller?

Vi får se, Puss och godnatt folket!<3