I'm the sleepless sleeper
Jag vill vara hemma. Jag vill strunta i skolan och leva fritt. Sådär som man kunde göra när man gick på dagis. Jag hör hur min lillebror klagar på läxan han fått när han ska färglägga en bild under en vecka. Jag kan inte låta bli att bli arg. Självklart visar jag det inte. Men arg blir jag. Inte på honom... Men att jag är förbi den tiden.
Ibalnd blir det för mycket. Folk drar i mig. Var med mig! Var med mig! Kan vi hitta på någonting Moa? Vart ska du sova? Vill du sova hos mig? Varför är du inte här? HÅLL KÄFTEN!
Frågorna yr i huvudet och jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Utanpå ser ni ett leende och ett vänligt svar tillbaka. Inuti håller jag för öronen, sjunker ihop till en köttbulle och gömmer mig i det mörkaste hörn som finns.
I mitt hörn finns igen stress. Jag behöver inte göra något jag inte måste. Jag behöver inte träffa folk. Och det viktigaste av allt -Folk saknar mig inte där. Där är jag ifred. Där kan jag skrika, gråta, skratta, svära och till och med handla som jag vill.
Förr ville jag bli saknad av bara en enda person. Men den tiden är förbi. Jag kastade bort den och gömde det långt inne i mitt hjärta. Ganska skönt när jag tänker efter. Nu har jag ingen som saknar mig längre.
Men det betyder också att jag inte har någon hos mig som kramar om mig. Ingen som delar sin värme med mig och ingen som lägger sig i mina problem.
Men det är min egna värld. I verkligheten har jag personer som faktiskt bryr sig. Och det är jag tacksam för! Jag älskar er! Jag vet att jag skulle bryta ihop och faktiskt få min värld sann om ni inte fanns. Jag tackar för att ni står ut med mig, tar hand om mig och älskar mig för den är är! Jag är depp för det mesta. Men med er är jag söt, glad och oskyldig. Jag älskar er<3
.... vilket förvirrande inlägg -.-
Ibalnd blir det för mycket. Folk drar i mig. Var med mig! Var med mig! Kan vi hitta på någonting Moa? Vart ska du sova? Vill du sova hos mig? Varför är du inte här? HÅLL KÄFTEN!
Frågorna yr i huvudet och jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Utanpå ser ni ett leende och ett vänligt svar tillbaka. Inuti håller jag för öronen, sjunker ihop till en köttbulle och gömmer mig i det mörkaste hörn som finns.
I mitt hörn finns igen stress. Jag behöver inte göra något jag inte måste. Jag behöver inte träffa folk. Och det viktigaste av allt -Folk saknar mig inte där. Där är jag ifred. Där kan jag skrika, gråta, skratta, svära och till och med handla som jag vill.
Förr ville jag bli saknad av bara en enda person. Men den tiden är förbi. Jag kastade bort den och gömde det långt inne i mitt hjärta. Ganska skönt när jag tänker efter. Nu har jag ingen som saknar mig längre.
Men det betyder också att jag inte har någon hos mig som kramar om mig. Ingen som delar sin värme med mig och ingen som lägger sig i mina problem.
Men det är min egna värld. I verkligheten har jag personer som faktiskt bryr sig. Och det är jag tacksam för! Jag älskar er! Jag vet att jag skulle bryta ihop och faktiskt få min värld sann om ni inte fanns. Jag tackar för att ni står ut med mig, tar hand om mig och älskar mig för den är är! Jag är depp för det mesta. Men med er är jag söt, glad och oskyldig. Jag älskar er<3
.... vilket förvirrande inlägg -.-
Kommentarer
Trackback
